det är jobbigt att blogga...

ja, för det är det ju...just jobbigt. Inte just att skriva, men att logga in, inte hitta rätt blider för tillfället osv...beundrar er bloggvänner som hela tiden orkar, vill och kan!

Som ovan bilder visar har vi varit och ridit på Rocklunda, något som Ida ääääälskar. Hon skulle sitta kvar på hästen hela dagen om man inte lyfte av henne. Något som gjorde att mamma även kastade upp den minsta i sadeln hennes entusiasm var en aning mera lågmält än storasysysters. Idas glöd för hästar har bara ökat och den stackars ridkolehästen hon förälskat sig i (oboy) går numera under epitetet "min häst oboy", helskönt att hon ännu inte har en aning om vad ett ägarskap av häst verkligen tvingar en till, men men..."hennes" häst oboy debatteras häftigt hemma, gör visst är han väl hennes, bara hennes och ridskolan bara får låna honom? Vad svarar man på det? Då Ida har ett så stort intresse för de 4-fotade monstern tog vi saken i egna händer, då pappsen var ovetandes om våra göromål i Tyskland. Vi började lektionsrida och det kom med en egen ledare i priset, så mamma kunde leka papparazzi för en halvtimme. Måste motvilligt erkänna att dotter har en medfödd "talang" för de morotsknaparande individerna. Hon är absolut inte rädd, hon tar till sig allt man lär henne och hon kan både svänga, stanna och rida över bommar...dessutom travade hon...fast det var guppigt... Mammas förhoppning är att om barnet får rida nu, medans hon mera "åker" häst så kanske intresset hinner svalna innan de lär sig hoppa, galoppera och annat farligt...

Eller är det så att man inte ska väcka den hund som sover?

Smått och gott...

ja, vädret får ju inte direkt mamma att tänka på att blogga nå vidare heller, har förklarat för maken att en sån där i-phone skulle göra ALLT enklare med både bloggeri och facebookande...Fast å andra sidan är det inte alls vad man kanske borde ha...lättare tillgång till förbannelsen. En kär vän la in en kommentar på sin facebook, via i-phone, samtidigt som sonen bestämde sig för att ta ett dopp i ankdammen (1dm djup, but still!) Blöt blev sonen, skamsen blev mamman...Och nej, det var inte jag...ni vet väl att jag har kvar min gamla mobil som jag fortfarande knappt kan skicka mms på...varpå maken alltid lägger fram detta som ett argument till varför jag inte borde ha en i-phone. För så är det, om jag inte fattar på en gång klickar jag runt, sabbar och testar...har ett antal ggr kommit in i butiken med låsta eller "tomma" mobiler för allt mitt meckande. Vilket såklart resulterat i ny mobil, ny teknik, mannen sätter sig in i den, lär sig allt, läser på och informerar en inte alltid lika duktigt lyssnande fru (tar det mer än 2min lägger jag ner och tänker på annat). Detta har som ni kan förstå lett till att jag knappt kan ta emot meddelande än sämre skicka knappt hitta tel.boken och radion har jag precis nu lärt mig ta fram, ja ni fattar ju...

Så har dagen kommit, dagen då Ida deklarerat att hon är för gammal för Pinglan, mamma är det definitivt inte än...men dotter tycker att Moa ska få gå där nu, själv med mamma...ja happ, slutet på en era, en epok...

Moa då? Ja, vår minior tillbringar dagarna på golvet, hasandes framåt och ser hon nåt som blinkar (modemet under byrån), ja då blir man nästintill nermejad om man står i vägen...snabb är hon och ett sjujävla temprament, säger vi nej och ajaj, ska hon försöka minst 50ggr till innan vi tar undan henne och då får man veta att man lever. Det där ordet "nej" finns inte hos henne just nu.
Sen bajsar hon bra nu, på pottan!!! All bajsningen sker på pottan och Moa vill absolut inte göra nåt i blöjan. Hon är så duktig och har testat detta nu i 2 veckor. Hon säger till helt enkelt, gör ett ljud som indikerar att hon trycker, hon gör det några ggr på raken för att visa sin tröga mor att nu NU är det pottdags!
Å, ja just det...amningen sker 3-4ggr per dygn...verkar som mamma får njuta ett tag till...vampyren har lagt av och är sååååå snäll och duktig! Skönt för oss alla men mest för mamma...

Nya tag...

Har varit bitter lääänge nu...Är ju vraken bra för mig eller nån i min omgivning. Det hela började med att jag insåg att hösten och mammas inträde i skolvärlden återigen skulle ske, avrapå mamma såklart ville ha tillbaka sin klass på 15 elever, så vi får år 6 tillsammans, dessutom ska mamma bara jobba 70% för att priotitera våra två små juveler hemma. Längsta dagen kommer att vara till 3 och lediga tisdagar.

Hursomhelst fick man veta att kollegan, som ska jobba 100% ville ha min klass, istället skulle jag då ha klassen på 24 elever. Chefen lovade mig extra insatser i denna klass, som jag igår fick veta hade minskat till "bara" 22, varpå MIN klass kommer minska till 12st.

Summa summarum, kollegan ska ha 12st på heltid, för hon ORKAR inte ha dubbelklass, och undertecknad ska ha 22st på 70%. Så när jag nämnde stödet jag skulle få, fick jag till svar...mycket mumlande och vi tar en termin i taget...Någon som tror att jag kommer få extra stödet? Hör gärna av er i såna fall och förklara er teori...

Har bestämt mig för att släppa taget om jobbet, bara jobba 70% hemma också, kvälls-/nattjobb är INTE okej!!!! Så trött på alla kolleger runt omkring som försöker vara "bror-duktig", man kan inte jobba mer än 100% och ärligt hur mycket lön får ni ut av att slita ut er?! Men det är väl kul att klaga och sedan visa att NI minsann offrar er, puckon!

Konsekvenserna blir att man inte orkar vara med sina egna barn, man är sur, skittrött och man orkar inte vara social med någon - allr minst mannen.

Så nej, upp till kamp! Jag ska BARA jobba 70%, tar planeringstiden slut, hinner jag inte rätta alla miljoner eng-böcker för år 1-6, so be it! Det är inte jag som är ansavrig för detta planerande med klasser, det är min CHEF.

JAG tänker börja värna om MIG och MITT PRIVATLIV, för det är sant...vi lärare har ett sånt också!

Aldrig mer klaga...

Efter att ha sett filmen "Grace"..........min bebis föddes frisk, ÄR fullkomligt frisk, hon ammar normalt(förutom enstaka nafsningar, som jag kan ha överseende med). Jag ska ALDRIG mera klaga...¨....fy f-n vilken film...kommer ha mardrömmar i evigheter!!!!!

Stackars mamma...stackars Moa...

... ja, jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Moas bitande höll i sig hela helgen och efter babysimmet på söndagen så lyckades hon återigen bita hål på stackars höger bröst, ojjjajjj, skrek mamma i omklädningsrummet och den lilla blodsugande vampyren släpper och smäller av ett leende...skitroligt...Under natten likaså och mamma bryter ihop, gråter och tycker synd om mig själv. För att lindra (blev snarare strö salt i såren...) påpekar Björn att jag var tvungen att acceptera att amningen inte funkar just nu och att det kasnke är dags att avsluta...eller hur...

Ni som känner mig vet att jag njuuuuter av att amma, älskar den där ron, närheten och totala tillgivenheten man har sinsemellan under amningen, något som en flaska aldrig kan ersätta! Vet ju, då B proklamerat att detta är vårt sista barn, att min tid som ammande njutare snart är förbi och vill då bara NJUTA av den sista tiden...varför kan inte ungf-n låta mig göra det? Varför måsta hon bitas och orsaka mig smärta, spänningar och oro, och nej, mjölken är inte slut i tuttarna...hon tycker bara attt det är nåt visst att plåga sin moder för tillfället.

Efter söndagens missöde och mentala kollaps sökte mamma vad hon trodde var stöd hos BVC (ska byta...grrr). Efter att googlat på detta med småttisar som bits, så trodde mamma att det kunde bero på uppmärksamheten, eller att Moa trodde jag var nån slags leksak som gav ifrån mig ljud vid ett bett. Hos BVC blev man föga smartare, rådet jag fick var "men sluta då", men alltså ska inte ni uppmana att man ska amma, WHO förordar ju att man ammar upp till 2år for god sake, va e det med dig kvinna - sluta, jag?! Knappast...ja, men det är ju inte trevligt att blöda och få sår hela tiden, fick jag till svar...men alltså hallå, en två åring har väl bra fler tänder än de två nålar min blodsugare har eller? Hur löser man det då? Alla nafsar väl till mer eller mindre eller? Och förresten om bröstvårtan trillar av får väl de på akuten sy dit den igen då...I don't care, jag vill bara kunna amma mitt barn tills jag är tillfredsställd och det är jag ju uppenbarligen inte nu. 45min samtal och mamma föga klokare, hem igen...

Nu har inte Moa bitit mig på hela denna dag och vi har ammat 2 ggr, min strategi är följande: innan amning får Moa sitta i famnen och tugga på bitleksak, när hon är lugn får hon amma och sen innan hon blir jättemätt och börjar greja så avslutar jag amningen och ger henne bitleksaken igen...vi får väl se hur det går med detta, men jag tänker inte sluta pga en mindre motgång...upp till kamp unge! Du ska få se att mamsen kan vara bra mycket mer envis än dig!

Aaaaaaajjj! F-n va ont!!!!!

Ja, så har det då hänt, dotter nr 2 har fått sina små sylvassa tandsingar. Dessa slipas flitigt på allt och ALLA...även storasyster får sig ett bett om hon inte är snabb nog att rycka undan handen eller kinden eller fingret. Dessa små vässningar pågår dygnet runt och irriterar liten lika mycket som hon njuter av att plåga sina nära och kära med diverse tjuvbett och gnisslanden.

Den som då fått mest tjuvbett och prov på hårda tag har varit mammas stackars bröstvårtor, ouch, den ungen kan hon! Något som ändå inte hindrat pappa från att ömka sig själv lite extra då han fick ett bett på sitt finger (ajajajaj, stackars pappa, måste nog vaccineras -obs, ironi) Trots mammas föraktfulla blick första gången han nämnde att shit va ont det gör på mitt finger fortfarande efter typ 15min, så var mannen tvungen att klaga ytterligare ett par gånger innan mamma fick nog och mer eller mindre vrålade honom i ansiktet, att prova bröstvårtan nästa gång om du vill känna RIKTIG smärta, men det ville inte pappsen göra heller... Därför kvinnor föder barn, då männen nästan behöver uppsöka akuten då toddlers biter dom i fingret...

Så igår gjorde den lilla vampyren ett ytterligare utfall mot sin stackars tålmodiga och försöker vara överseende med bitbeteendet modern...mitt under amningen då mamma är i en mindre dispyt med storasyster får mamma en elektrisk stöt genom kroppen och utropar AAAAAAAAAAJJJJJ! FAAAAAAAAAAAAAN! Varpå tårarna börjar spruta på moder, strax därefter på storasyster och en lillasyster som släpper taget om bröstvårtan och även hon börjar gråta...där sitter vi alla tre och tjuter (mamma mest, då ungen bitit hål, mammas bröstvårta BLÖDER!) Ida gråter för hon tror mamma får tuppjuck på henne och det vi hade en dispyt om (hon ville åka till mormor och lämna en skattkarta och mamma sa nej, och Ida tjatade...) Moa tjuter för att, ja, förmodligen för mammas plötsliga ändring av ljudläge och att vi andra gråter.

Mamma gråter, dels för att det blöder, dels för att hon blev rädd, dels för hon är arg...hur vågar ungen?!

Efter att mamma lugnat ner Ida en aning får hon Ida att hämta papper så blodbadet kan torkas upp och sedan kramas det, mellan mamma och storasyter, lillasyster får ligga på golvet en stund...då mamma behöver sansa sig... Såklart vill lillasyster ha mer käk, men detta vill inte mamma mer gå med på..varpå flaskan åker fram och Moa får den hårda vägen slåss för sitt liv för att inte dricka välling. Mamma förbannar sig själv för att amning stått henne så kärt, att hon inte började med lite ersättning vid typ 3månader utan prompt skulle göda den lilla med bröstmjölk hela vägen fram till 6månader...den lilla tar gärna flaskan, då det är bröstmjölk eller vatten i..annars absolut inte, då är den livsfarlig.

Status idag då kanske ni undrar, ja, mammas stackars bröstvårta har fåt vila 10h under natten och sedan vid 9 gick det bra, det ahde blött lite till under natten (trodde den skulle ramla av igår...). Har ammat 5ggr idag och nu på kvällen försökte ungen än en gång bita mig efter det att hon käkat klart...när mamma skrek AAAJ och NNEEEEJJJ, så släppte hon förvånat och tittade på mig med sina blå. Aj aj, inte bita mamma! säger mamma och försöker se arg och bestämd ut...den lilla tittar på mamma en stunde, ser hur hjulen därinne snurrar, så ser man också hur ungen bestämmer att, jaha, vad rolig mamma är...varpå det fäktas med armarna och skrattas så hjärtligt...skitunge , muttarar mamma och lyfter upp sin vampyrjuvel i famnen och rapar henne...

Glömde ju lite bilder...