Glömde ju lite bilder...

Att inte jämföra är omöjligt...

...för så är det. När man har två bran, deesuom två små söta tösar...ja då jämför man framsteg, bajs, sovning, vakenhet, intelligens...ja, you name it! "Man ska inte jämföra", säger folk och pekar med stora fingret, aja baja mamma...men det är väl klart jag måste göra det! Vi har två tjejer som till ytan är varandras kopior, men har allteftersom tiden gått bara blivit mer och mer olika i sättet. 25 mars 2008 ålade Ida för fullt, så icke denna donna vi har nu. Hon kör en annan taktik, hon flaxar med "vingarna" som hon försökte lyfta från golvet och spänner benen. Alltså ingen rörelse där inte... Dessuotm hade vi redan bytt till sittvagnen med Ida vid dernna tid, så icke med "Moers" som ligger som den lilla bebis hon är så snällt i liggdelen. Har hittills bara rullat en gång från rygg till mage i vagnen, dessutom vill mamma ha en ny vagn och vägrar således byta del tills dess pappa gett med sig! Ida tog nappflaskan utan större problem, Moa totalvägrar...skriker som om vi höll på att tortera henne. När hon väl tar flaskan och suger en eller två gånger på den, ja då är hon så slut så hon oftast somnar efteråt...sen kan inte mamma bara ge välling och om hon inte tar flaskan sen låta henne gå till sängs...Nej, så funkar det inte, vi tröstar och går runt i några minuter och lugnar ned oss, sen blir det bröstet. Ida låg aldrig i babygymmet, vi köpte ett mycket dyrt gym sp, sedan äldsta dottern aldrig använde mer än kanske 15min i veckan. Ida hatade babygymmet, hon ville att man skulle sitta bredvid henne då hon var där i. Moa däremot är gymmarnas mästare, hon har tjänat in de slantar vi la ut på det förbaskade gymmet med råge. Hon roterar i det, tar leksaker, biter och slickar på spegeln och stormtrivs. Hon är mycket bättre motorisk än vad Ida var vid typ 1. Moa byter hand med lekskaen då vi klär på henne. MEN det finns en sak barnen har gemensamt och det är vatten! Ida älskade och älskar fortfarande att bada, så även Moa. Att dyka och hoppa från kanten är inget vi nånsin haft problem med då vi gått på babysim. I steg 1 fick Ida visa alla föröldrar vad torpeden var, då ledaren där tyckte att vår dotter var mycket vattenvan. Så igår fick även Moa glänsa då ledaren ville låna moa för att visa alla andra ett dyk från kanan, något Moa såklart glänste sig igenom... Ju mer tiden går desto roligare är det att följa Ida och Moa...det händer så mycket hos dom bägge och mellan dom. moa har börjat skratta och busa mer och mer med Ida, nåt som ida tacksamt och förtjusat tar emot! Ja, just det..Moa har börjat med mat...men magen krånglar, trots katrinplommonpuré vid varje måltid så bajsar hon kottar. jag måste hjälpa henne vid i stort sett varje bajsning, liten...Några tips? Ja, och den 25/3 2011 gick Moa på pottan efter maten och kissade! Härligt!

På spaning efter den tid som flytt....

Alltså visst hade vi väl en kanon sommar, sommaren 2010? Det var väl varmt typ hela sommaren?

Det här är klassiskt mamma, när solen under vintern tittar fram och man får sitta i lä, med "Idis" lekandes i sin gungställning och "Moers" sovande i vagnen, som mamma blir alldeles sjuk av längtan efter grööönt gräs, sol i massor, vattenspridare och en torr sandlåda...Blev inte bättre av att mamma sen fortsatte sitt längtande med att kolla in gamla sommarbilder, från Idas första sommar (en atletisk mamma också på bilderna, kan tilläggas...)och framåt, tills denna sommar (mamma=Moby Dick) och saknaden kommer. Dock är mamma ändå heönöjd med vintern, det är det här mellanläget, med blött, blött, blött överallt som mamma får krupp på. Dock inte Ida som med upphetsning och stor förväntan har konstaterat att även i år kommer det på vår gata att bli översvämmning då isen längst ner på gatan börjar smälta. Storasyster har även konstaterat att mamma inte längre mår illa och behöver sitta och se vissen ut bredvid hennes plaskande (som förra året) utan kan denna omgång faktiskt delta, om vi bara flyttar bort vagnen en bit, så inte Moa blir blöt. Så kontentan, mamma och Ida ska plaska i otäck slafsig och kall isvak inom snar framtid....huuu, vad gör man inte... kan inte våren komma nu, torrt och fint?

Sätter in lite bilder av den sommar som var...
Ber om ursäkt, då sälen kom med 2 ggr, vet inte hur man plockar BORT kort än, hehehe.

Så lätt...

är det att ha 2 barn...trodde det skulle vara MYCKET jobbigare! Alltså Moa trivs i babygymmet och Ida är duktig på att leka själv, så mamma hinner med en massa saker! Trevligt! Sen är Ida så oerhört snäll! Om jag är i källaren och fixar med tvätten och Moa blir ledsen avbryter Ida sin aktivitet och ger henne nappen och är hon jätteledsen ropar Ida upp mig från källaren! Barnet har inte ett ont ben i kroppen! Vill ju såklart tro att detta beror på vår gedigna och kärleksfulla uppfostran...men man vet ju aldrig kan ju bara vara sån Ida är. Aldrig har ida lyft ett ont finger mot Moa, aldrig har hon varit utåtagerande mot sin syster, hon pussar kramar och påpekar att Moa bara är vår!

Annars då, kanske ni undrar? Tja, vi har varit rejält förkylda. B fick "vabba" 4 dagar, då mamma tillbringade tre dygn i sängen med 41 graders feber, helt förstörd överallt. (Förmodligen en återbäring på att jag klarade mig från magsjukan...) ida trixar fortfarande då vi ska till fskolan och jag känner ofta att jag bara inte orkar stressa på. Hela tiden säger jag skaer som, kom nu, skynda på, happ happ Ida...och ungen bara ligger som en degklump på golvet och säger jag vill inte...vad göra? jag vill inte heller! Det är inte så att hon är ledsen, det är bara det att hon är såååååååååååååå lååååååångsam! Inget händer och jag får klä på henne precis allt! Sen klagar hon hela vägen till fskolan, att hon inte orkar, hon är trött och bla bla bla...men så kommer vi till fskolan och Ida är på atrålande humör och vi skiljs åt...

Hoppas ni alla har fått tackkorten från dopet...kram!