tisdag 9 november 2010

Eskilstuna Zoo och pappa reser bort...






Avslutade höstlovsveckan med att besöka E-tuna Zoo en sista gång. Det ironiska i det hela var att säsongskorten gällde, vilka mamma då lyckats slänga i sin utrensning av "onödiga" kort... som tur var hade inte mormor ägnat sig åt samma dumma aktivitet, så vi fick låna deras kort. (Idas hade jag kvar som ren nostalgi...) Vill bara börja med att säga att det är NU man ska besöka dessa varelser i bur inte på sommaren i 30 gradig hetta som vi alltid gjort innan. Varenda djur var igång, aldrig har jag sett varken leoparden eller geparden, bägge dessa var uppe och sprang. Pumorna var framme och lekte allihopa och inte en enda av dom gömde sig för oss nyfikna besökare. Stackars sydländska djur hamnat i ett svenskt zoo med artisk kyla redan i november. Alla djuren var som sagt uppe och sprang och Ida var jättenöjd över att få se så mycket djur och efftersom hon var varmt klädd så frös hon inte heller det minsta, inte heller mamma som även hon klätt sig för utomhusvistelse och så även lilla Moa i vagnen skönt sovande precis hela tiden. Den som frös förutom de stackars djuren var en pappa, som gick runt utan mössa och i gympadojjor, karlar... klagandes på att det var kallt och när han fick veta att lunchen bestod av kycklingsallad utomhus höll han på att slakta leoparden för den varma pälsen. Dock gick det hela bra, leoparden är kvar på zoo, pappa en aning förkyld och med stoltheten en aning sårad.


Så pappa åkte över till staterna på söndagen och lämnade en förkyld mamma, en mer förkyld Ida och en stackars mest förkyld Moa hemma i det kalla Sverige. Som tur var hade vi snälla mormor som nattlig gäst och det hela gick väldigt bra, under gårdagen hade vi farmor och farfar här vid läggning och idag är farmor här igen och stöttar, så skönt och tacksamt...tack snälla!


Pappa kommer således hem på torsdag, då vi utrymmer för att han ska få sova ifatt sin jetlag en aning, det blir bad i e-tuna, äventyrsbadet och mammas debut i bikini...hujja...tur att det är i e-tuna en vanlig vardag, förhoppningsvis inte så många man känner...

måndag 8 november 2010

Hypokondriker mamma och tokkärring....

Då vi alla varit rejält förkylda här hemma tyckte mamma efter 3 dar att visst snörvlade och kämpade dotter nr 2 med andningen...Sagt gjort och en tid bokas samma dag för undersökning av den lilla minioren....vilket resulterade i en extra genomgång av en redan väl besiktad baby. Inga läten på vare sig lungor eller hjärta, bara fortsätta amma...ja,ja....trodde man skulle bli lugnare med tvåan, någon?


På stan skulle vi sedan få i oss lite lunch, eftersom mamma redan är nojjig vad det gäller att träffa folk hon KÄNNER blev bekantskapen med en tokkärring inte alls trevligt. Då jag står och ska beställa kommer det en äldre tant förbi och ställer sig i kön...tror jag...det visar sig att hon inte kikar in utan snarare lutar sig in över min lilla minsting...varpå jag kör bort vagnen en bit från henne (typ: fatta piken, håll dig borta...) varpå tanten flyttar efter och fortsätter kika in och jag ser hur hon i slowmotion tar fram sin hand mot min lilla intet ont anande bebis. Då får hypokondriker morsan nog: nej, tack, säger jag och skjuter bort vagnen från tanten och hänger för en filt...jisses!


Men sagan om toktanten slutar inte här, nej, nej...när jag så äntligen ska betala (för även servitrisen kommer av sig då hon observerar den märkligt påflugne tanten) Då har jag helt plötsligt min stora dotter i jämnhöjd med brickan och kassan...då har samma tokärring LYFT upp min dotter och håller henne uppe: SLÄPP MITT BARN, fräser jag högljutt och tar av henne Ida som ser mýcket fundersam ut på vem det är som håller henne uppe. Under allt detta säger tanten ingenting...alls! Seniltant...Har även ett samtal med dotter nr 1 om att hon ska säga släpp mig eller släpp ner mig om okända kommer och tar i henne sådär!