Stackars mamma...stackars Moa...

... ja, jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Moas bitande höll i sig hela helgen och efter babysimmet på söndagen så lyckades hon återigen bita hål på stackars höger bröst, ojjjajjj, skrek mamma i omklädningsrummet och den lilla blodsugande vampyren släpper och smäller av ett leende...skitroligt...Under natten likaså och mamma bryter ihop, gråter och tycker synd om mig själv. För att lindra (blev snarare strö salt i såren...) påpekar Björn att jag var tvungen att acceptera att amningen inte funkar just nu och att det kasnke är dags att avsluta...eller hur...

Ni som känner mig vet att jag njuuuuter av att amma, älskar den där ron, närheten och totala tillgivenheten man har sinsemellan under amningen, något som en flaska aldrig kan ersätta! Vet ju, då B proklamerat att detta är vårt sista barn, att min tid som ammande njutare snart är förbi och vill då bara NJUTA av den sista tiden...varför kan inte ungf-n låta mig göra det? Varför måsta hon bitas och orsaka mig smärta, spänningar och oro, och nej, mjölken är inte slut i tuttarna...hon tycker bara attt det är nåt visst att plåga sin moder för tillfället.

Efter söndagens missöde och mentala kollaps sökte mamma vad hon trodde var stöd hos BVC (ska byta...grrr). Efter att googlat på detta med småttisar som bits, så trodde mamma att det kunde bero på uppmärksamheten, eller att Moa trodde jag var nån slags leksak som gav ifrån mig ljud vid ett bett. Hos BVC blev man föga smartare, rådet jag fick var "men sluta då", men alltså ska inte ni uppmana att man ska amma, WHO förordar ju att man ammar upp till 2år for god sake, va e det med dig kvinna - sluta, jag?! Knappast...ja, men det är ju inte trevligt att blöda och få sår hela tiden, fick jag till svar...men alltså hallå, en två åring har väl bra fler tänder än de två nålar min blodsugare har eller? Hur löser man det då? Alla nafsar väl till mer eller mindre eller? Och förresten om bröstvårtan trillar av får väl de på akuten sy dit den igen då...I don't care, jag vill bara kunna amma mitt barn tills jag är tillfredsställd och det är jag ju uppenbarligen inte nu. 45min samtal och mamma föga klokare, hem igen...

Nu har inte Moa bitit mig på hela denna dag och vi har ammat 2 ggr, min strategi är följande: innan amning får Moa sitta i famnen och tugga på bitleksak, när hon är lugn får hon amma och sen innan hon blir jättemätt och börjar greja så avslutar jag amningen och ger henne bitleksaken igen...vi får väl se hur det går med detta, men jag tänker inte sluta pga en mindre motgång...upp till kamp unge! Du ska få se att mamsen kan vara bra mycket mer envis än dig!