ja, för det är det ju...just jobbigt. Inte just att skriva, men att logga in, inte hitta rätt blider för tillfället osv...beundrar er bloggvänner som hela tiden orkar, vill och kan!
Som ovan bilder visar har vi varit och ridit på Rocklunda, något som Ida ääääälskar. Hon skulle sitta kvar på hästen hela dagen om man inte lyfte av henne. Något som gjorde att mamma även kastade upp den minsta i sadeln hennes entusiasm var en aning mera lågmält än storasysysters. Idas glöd för hästar har bara ökat och den stackars ridkolehästen hon förälskat sig i (oboy) går numera under epitetet "min häst oboy", helskönt att hon ännu inte har en aning om vad ett ägarskap av häst verkligen tvingar en till, men men..."hennes" häst oboy debatteras häftigt hemma, gör visst är han väl hennes, bara hennes och ridskolan bara får låna honom? Vad svarar man på det? Då Ida har ett så stort intresse för de 4-fotade monstern tog vi saken i egna händer, då pappsen var ovetandes om våra göromål i Tyskland. Vi började lektionsrida och det kom med en egen ledare i priset, så mamma kunde leka papparazzi för en halvtimme. Måste motvilligt erkänna att dotter har en medfödd "talang" för de morotsknaparande individerna. Hon är absolut inte rädd, hon tar till sig allt man lär henne och hon kan både svänga, stanna och rida över bommar...dessutom travade hon...fast det var guppigt... Mammas förhoppning är att om barnet får rida nu, medans hon mera "åker" häst så kanske intresset hinner svalna innan de lär sig hoppa, galoppera och annat farligt...
Eller är det så att man inte ska väcka den hund som sover?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar