Så har då vår lilla minsting blivit döpt...och hujedamej vilken präst...hade värsta monologen i typ 10min om Gud och varför man döptes, inte var det för traditioner eller att välkomna barnet för sina vänner (som mamma och pappa så fint försökte prata om på dopsamtalet, som för övrigt även det var hög religiöst...)nej, där blev mamma och pappa offentligt sågade av prästen som trots sina unga år var djupt kristen och inte ägde någon känsla för små barns behov. Under hans monolog om kristendom, började vår lilla dam bli lite hungrig och irrriterad, men inte kunde prästen korta av sitt tal heller, nänä...istället gav han mamma, pappa och lilla gaphalsen en sträng blick "få tyst på barnet"... Vid ett tillfälle sa han t.o.m nu får alla vara tysta och lyssna för det jag ska säga nu är jäääätteviktigt...för att fortsätta sitt monotona rabblande om Gud...orkade inte ens lyssna...barnet ville ju ha mat och var ledset... Så var prästen äntligen klar och det var dags för sista psalmen "Lilla barn" en medvetet vald psalm då den är kort och vi tyckte att den skulle sjungas enbart 2 ggr...något som kantorn gjorde om till 5ggr! Gubbe! lilla Moa skrek hjärtskärande efter mat och kantorn bara fortsatte sitt spelande vers på vers,suck! Så när låten ÄNTLIGEN var över och mamma tänkte NU är det matdags...då var det fotografering...jisses...inte ett enda fint familjekort har vi, blir så trött...
