Nya tag...

Har varit bitter lääänge nu...Är ju vraken bra för mig eller nån i min omgivning. Det hela började med att jag insåg att hösten och mammas inträde i skolvärlden återigen skulle ske, avrapå mamma såklart ville ha tillbaka sin klass på 15 elever, så vi får år 6 tillsammans, dessutom ska mamma bara jobba 70% för att priotitera våra två små juveler hemma. Längsta dagen kommer att vara till 3 och lediga tisdagar.

Hursomhelst fick man veta att kollegan, som ska jobba 100% ville ha min klass, istället skulle jag då ha klassen på 24 elever. Chefen lovade mig extra insatser i denna klass, som jag igår fick veta hade minskat till "bara" 22, varpå MIN klass kommer minska till 12st.

Summa summarum, kollegan ska ha 12st på heltid, för hon ORKAR inte ha dubbelklass, och undertecknad ska ha 22st på 70%. Så när jag nämnde stödet jag skulle få, fick jag till svar...mycket mumlande och vi tar en termin i taget...Någon som tror att jag kommer få extra stödet? Hör gärna av er i såna fall och förklara er teori...

Har bestämt mig för att släppa taget om jobbet, bara jobba 70% hemma också, kvälls-/nattjobb är INTE okej!!!! Så trött på alla kolleger runt omkring som försöker vara "bror-duktig", man kan inte jobba mer än 100% och ärligt hur mycket lön får ni ut av att slita ut er?! Men det är väl kul att klaga och sedan visa att NI minsann offrar er, puckon!

Konsekvenserna blir att man inte orkar vara med sina egna barn, man är sur, skittrött och man orkar inte vara social med någon - allr minst mannen.

Så nej, upp till kamp! Jag ska BARA jobba 70%, tar planeringstiden slut, hinner jag inte rätta alla miljoner eng-böcker för år 1-6, so be it! Det är inte jag som är ansavrig för detta planerande med klasser, det är min CHEF.

JAG tänker börja värna om MIG och MITT PRIVATLIV, för det är sant...vi lärare har ett sånt också!