Aldrig mer klaga...

Efter att ha sett filmen "Grace"..........min bebis föddes frisk, ÄR fullkomligt frisk, hon ammar normalt(förutom enstaka nafsningar, som jag kan ha överseende med). Jag ska ALDRIG mera klaga...¨....fy f-n vilken film...kommer ha mardrömmar i evigheter!!!!!

Stackars mamma...stackars Moa...

... ja, jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Moas bitande höll i sig hela helgen och efter babysimmet på söndagen så lyckades hon återigen bita hål på stackars höger bröst, ojjjajjj, skrek mamma i omklädningsrummet och den lilla blodsugande vampyren släpper och smäller av ett leende...skitroligt...Under natten likaså och mamma bryter ihop, gråter och tycker synd om mig själv. För att lindra (blev snarare strö salt i såren...) påpekar Björn att jag var tvungen att acceptera att amningen inte funkar just nu och att det kasnke är dags att avsluta...eller hur...

Ni som känner mig vet att jag njuuuuter av att amma, älskar den där ron, närheten och totala tillgivenheten man har sinsemellan under amningen, något som en flaska aldrig kan ersätta! Vet ju, då B proklamerat att detta är vårt sista barn, att min tid som ammande njutare snart är förbi och vill då bara NJUTA av den sista tiden...varför kan inte ungf-n låta mig göra det? Varför måsta hon bitas och orsaka mig smärta, spänningar och oro, och nej, mjölken är inte slut i tuttarna...hon tycker bara attt det är nåt visst att plåga sin moder för tillfället.

Efter söndagens missöde och mentala kollaps sökte mamma vad hon trodde var stöd hos BVC (ska byta...grrr). Efter att googlat på detta med småttisar som bits, så trodde mamma att det kunde bero på uppmärksamheten, eller att Moa trodde jag var nån slags leksak som gav ifrån mig ljud vid ett bett. Hos BVC blev man föga smartare, rådet jag fick var "men sluta då", men alltså ska inte ni uppmana att man ska amma, WHO förordar ju att man ammar upp till 2år for god sake, va e det med dig kvinna - sluta, jag?! Knappast...ja, men det är ju inte trevligt att blöda och få sår hela tiden, fick jag till svar...men alltså hallå, en två åring har väl bra fler tänder än de två nålar min blodsugare har eller? Hur löser man det då? Alla nafsar väl till mer eller mindre eller? Och förresten om bröstvårtan trillar av får väl de på akuten sy dit den igen då...I don't care, jag vill bara kunna amma mitt barn tills jag är tillfredsställd och det är jag ju uppenbarligen inte nu. 45min samtal och mamma föga klokare, hem igen...

Nu har inte Moa bitit mig på hela denna dag och vi har ammat 2 ggr, min strategi är följande: innan amning får Moa sitta i famnen och tugga på bitleksak, när hon är lugn får hon amma och sen innan hon blir jättemätt och börjar greja så avslutar jag amningen och ger henne bitleksaken igen...vi får väl se hur det går med detta, men jag tänker inte sluta pga en mindre motgång...upp till kamp unge! Du ska få se att mamsen kan vara bra mycket mer envis än dig!

Aaaaaaajjj! F-n va ont!!!!!

Ja, så har det då hänt, dotter nr 2 har fått sina små sylvassa tandsingar. Dessa slipas flitigt på allt och ALLA...även storasyster får sig ett bett om hon inte är snabb nog att rycka undan handen eller kinden eller fingret. Dessa små vässningar pågår dygnet runt och irriterar liten lika mycket som hon njuter av att plåga sina nära och kära med diverse tjuvbett och gnisslanden.

Den som då fått mest tjuvbett och prov på hårda tag har varit mammas stackars bröstvårtor, ouch, den ungen kan hon! Något som ändå inte hindrat pappa från att ömka sig själv lite extra då han fick ett bett på sitt finger (ajajajaj, stackars pappa, måste nog vaccineras -obs, ironi) Trots mammas föraktfulla blick första gången han nämnde att shit va ont det gör på mitt finger fortfarande efter typ 15min, så var mannen tvungen att klaga ytterligare ett par gånger innan mamma fick nog och mer eller mindre vrålade honom i ansiktet, att prova bröstvårtan nästa gång om du vill känna RIKTIG smärta, men det ville inte pappsen göra heller... Därför kvinnor föder barn, då männen nästan behöver uppsöka akuten då toddlers biter dom i fingret...

Så igår gjorde den lilla vampyren ett ytterligare utfall mot sin stackars tålmodiga och försöker vara överseende med bitbeteendet modern...mitt under amningen då mamma är i en mindre dispyt med storasyster får mamma en elektrisk stöt genom kroppen och utropar AAAAAAAAAAJJJJJ! FAAAAAAAAAAAAAN! Varpå tårarna börjar spruta på moder, strax därefter på storasyster och en lillasyster som släpper taget om bröstvårtan och även hon börjar gråta...där sitter vi alla tre och tjuter (mamma mest, då ungen bitit hål, mammas bröstvårta BLÖDER!) Ida gråter för hon tror mamma får tuppjuck på henne och det vi hade en dispyt om (hon ville åka till mormor och lämna en skattkarta och mamma sa nej, och Ida tjatade...) Moa tjuter för att, ja, förmodligen för mammas plötsliga ändring av ljudläge och att vi andra gråter.

Mamma gråter, dels för att det blöder, dels för att hon blev rädd, dels för hon är arg...hur vågar ungen?!

Efter att mamma lugnat ner Ida en aning får hon Ida att hämta papper så blodbadet kan torkas upp och sedan kramas det, mellan mamma och storasyter, lillasyster får ligga på golvet en stund...då mamma behöver sansa sig... Såklart vill lillasyster ha mer käk, men detta vill inte mamma mer gå med på..varpå flaskan åker fram och Moa får den hårda vägen slåss för sitt liv för att inte dricka välling. Mamma förbannar sig själv för att amning stått henne så kärt, att hon inte började med lite ersättning vid typ 3månader utan prompt skulle göda den lilla med bröstmjölk hela vägen fram till 6månader...den lilla tar gärna flaskan, då det är bröstmjölk eller vatten i..annars absolut inte, då är den livsfarlig.

Status idag då kanske ni undrar, ja, mammas stackars bröstvårta har fåt vila 10h under natten och sedan vid 9 gick det bra, det ahde blött lite till under natten (trodde den skulle ramla av igår...). Har ammat 5ggr idag och nu på kvällen försökte ungen än en gång bita mig efter det att hon käkat klart...när mamma skrek AAAJ och NNEEEEJJJ, så släppte hon förvånat och tittade på mig med sina blå. Aj aj, inte bita mamma! säger mamma och försöker se arg och bestämd ut...den lilla tittar på mamma en stunde, ser hur hjulen därinne snurrar, så ser man också hur ungen bestämmer att, jaha, vad rolig mamma är...varpå det fäktas med armarna och skrattas så hjärtligt...skitunge , muttarar mamma och lyfter upp sin vampyrjuvel i famnen och rapar henne...

Glömde ju lite bilder...

Att inte jämföra är omöjligt...

...för så är det. När man har två bran, deesuom två små söta tösar...ja då jämför man framsteg, bajs, sovning, vakenhet, intelligens...ja, you name it! "Man ska inte jämföra", säger folk och pekar med stora fingret, aja baja mamma...men det är väl klart jag måste göra det! Vi har två tjejer som till ytan är varandras kopior, men har allteftersom tiden gått bara blivit mer och mer olika i sättet. 25 mars 2008 ålade Ida för fullt, så icke denna donna vi har nu. Hon kör en annan taktik, hon flaxar med "vingarna" som hon försökte lyfta från golvet och spänner benen. Alltså ingen rörelse där inte... Dessuotm hade vi redan bytt till sittvagnen med Ida vid dernna tid, så icke med "Moers" som ligger som den lilla bebis hon är så snällt i liggdelen. Har hittills bara rullat en gång från rygg till mage i vagnen, dessutom vill mamma ha en ny vagn och vägrar således byta del tills dess pappa gett med sig! Ida tog nappflaskan utan större problem, Moa totalvägrar...skriker som om vi höll på att tortera henne. När hon väl tar flaskan och suger en eller två gånger på den, ja då är hon så slut så hon oftast somnar efteråt...sen kan inte mamma bara ge välling och om hon inte tar flaskan sen låta henne gå till sängs...Nej, så funkar det inte, vi tröstar och går runt i några minuter och lugnar ned oss, sen blir det bröstet. Ida låg aldrig i babygymmet, vi köpte ett mycket dyrt gym sp, sedan äldsta dottern aldrig använde mer än kanske 15min i veckan. Ida hatade babygymmet, hon ville att man skulle sitta bredvid henne då hon var där i. Moa däremot är gymmarnas mästare, hon har tjänat in de slantar vi la ut på det förbaskade gymmet med råge. Hon roterar i det, tar leksaker, biter och slickar på spegeln och stormtrivs. Hon är mycket bättre motorisk än vad Ida var vid typ 1. Moa byter hand med lekskaen då vi klär på henne. MEN det finns en sak barnen har gemensamt och det är vatten! Ida älskade och älskar fortfarande att bada, så även Moa. Att dyka och hoppa från kanten är inget vi nånsin haft problem med då vi gått på babysim. I steg 1 fick Ida visa alla föröldrar vad torpeden var, då ledaren där tyckte att vår dotter var mycket vattenvan. Så igår fick även Moa glänsa då ledaren ville låna moa för att visa alla andra ett dyk från kanan, något Moa såklart glänste sig igenom... Ju mer tiden går desto roligare är det att följa Ida och Moa...det händer så mycket hos dom bägge och mellan dom. moa har börjat skratta och busa mer och mer med Ida, nåt som ida tacksamt och förtjusat tar emot! Ja, just det..Moa har börjat med mat...men magen krånglar, trots katrinplommonpuré vid varje måltid så bajsar hon kottar. jag måste hjälpa henne vid i stort sett varje bajsning, liten...Några tips? Ja, och den 25/3 2011 gick Moa på pottan efter maten och kissade! Härligt!

På spaning efter den tid som flytt....

Alltså visst hade vi väl en kanon sommar, sommaren 2010? Det var väl varmt typ hela sommaren?

Det här är klassiskt mamma, när solen under vintern tittar fram och man får sitta i lä, med "Idis" lekandes i sin gungställning och "Moers" sovande i vagnen, som mamma blir alldeles sjuk av längtan efter grööönt gräs, sol i massor, vattenspridare och en torr sandlåda...Blev inte bättre av att mamma sen fortsatte sitt längtande med att kolla in gamla sommarbilder, från Idas första sommar (en atletisk mamma också på bilderna, kan tilläggas...)och framåt, tills denna sommar (mamma=Moby Dick) och saknaden kommer. Dock är mamma ändå heönöjd med vintern, det är det här mellanläget, med blött, blött, blött överallt som mamma får krupp på. Dock inte Ida som med upphetsning och stor förväntan har konstaterat att även i år kommer det på vår gata att bli översvämmning då isen längst ner på gatan börjar smälta. Storasyster har även konstaterat att mamma inte längre mår illa och behöver sitta och se vissen ut bredvid hennes plaskande (som förra året) utan kan denna omgång faktiskt delta, om vi bara flyttar bort vagnen en bit, så inte Moa blir blöt. Så kontentan, mamma och Ida ska plaska i otäck slafsig och kall isvak inom snar framtid....huuu, vad gör man inte... kan inte våren komma nu, torrt och fint?

Sätter in lite bilder av den sommar som var...
Ber om ursäkt, då sälen kom med 2 ggr, vet inte hur man plockar BORT kort än, hehehe.

Så lätt...

är det att ha 2 barn...trodde det skulle vara MYCKET jobbigare! Alltså Moa trivs i babygymmet och Ida är duktig på att leka själv, så mamma hinner med en massa saker! Trevligt! Sen är Ida så oerhört snäll! Om jag är i källaren och fixar med tvätten och Moa blir ledsen avbryter Ida sin aktivitet och ger henne nappen och är hon jätteledsen ropar Ida upp mig från källaren! Barnet har inte ett ont ben i kroppen! Vill ju såklart tro att detta beror på vår gedigna och kärleksfulla uppfostran...men man vet ju aldrig kan ju bara vara sån Ida är. Aldrig har ida lyft ett ont finger mot Moa, aldrig har hon varit utåtagerande mot sin syster, hon pussar kramar och påpekar att Moa bara är vår!

Annars då, kanske ni undrar? Tja, vi har varit rejält förkylda. B fick "vabba" 4 dagar, då mamma tillbringade tre dygn i sängen med 41 graders feber, helt förstörd överallt. (Förmodligen en återbäring på att jag klarade mig från magsjukan...) ida trixar fortfarande då vi ska till fskolan och jag känner ofta att jag bara inte orkar stressa på. Hela tiden säger jag skaer som, kom nu, skynda på, happ happ Ida...och ungen bara ligger som en degklump på golvet och säger jag vill inte...vad göra? jag vill inte heller! Det är inte så att hon är ledsen, det är bara det att hon är såååååååååååååå lååååååångsam! Inget händer och jag får klä på henne precis allt! Sen klagar hon hela vägen till fskolan, att hon inte orkar, hon är trött och bla bla bla...men så kommer vi till fskolan och Ida är på atrålande humör och vi skiljs åt...

Hoppas ni alla har fått tackkorten från dopet...kram!