är det att ha 2 barn...trodde det skulle vara MYCKET jobbigare! Alltså Moa trivs i babygymmet och Ida är duktig på att leka själv, så mamma hinner med en massa saker! Trevligt! Sen är Ida så oerhört snäll! Om jag är i källaren och fixar med tvätten och Moa blir ledsen avbryter Ida sin aktivitet och ger henne nappen och är hon jätteledsen ropar Ida upp mig från källaren! Barnet har inte ett ont ben i kroppen! Vill ju såklart tro att detta beror på vår gedigna och kärleksfulla uppfostran...men man vet ju aldrig kan ju bara vara sån Ida är. Aldrig har ida lyft ett ont finger mot Moa, aldrig har hon varit utåtagerande mot sin syster, hon pussar kramar och påpekar att Moa bara är vår!
Annars då, kanske ni undrar? Tja, vi har varit rejält förkylda. B fick "vabba" 4 dagar, då mamma tillbringade tre dygn i sängen med 41 graders feber, helt förstörd överallt. (Förmodligen en återbäring på att jag klarade mig från magsjukan...) ida trixar fortfarande då vi ska till fskolan och jag känner ofta att jag bara inte orkar stressa på. Hela tiden säger jag skaer som, kom nu, skynda på, happ happ Ida...och ungen bara ligger som en degklump på golvet och säger jag vill inte...vad göra? jag vill inte heller! Det är inte så att hon är ledsen, det är bara det att hon är såååååååååååååå lååååååångsam! Inget händer och jag får klä på henne precis allt! Sen klagar hon hela vägen till fskolan, att hon inte orkar, hon är trött och bla bla bla...men så kommer vi till fskolan och Ida är på atrålande humör och vi skiljs åt...
Hoppas ni alla har fått tackkorten från dopet...kram!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar