Hypokondriker mamma och tokkärring....

Då vi alla varit rejält förkylda här hemma tyckte mamma efter 3 dar att visst snörvlade och kämpade dotter nr 2 med andningen...Sagt gjort och en tid bokas samma dag för undersökning av den lilla minioren....vilket resulterade i en extra genomgång av en redan väl besiktad baby. Inga läten på vare sig lungor eller hjärta, bara fortsätta amma...ja,ja....trodde man skulle bli lugnare med tvåan, någon?


På stan skulle vi sedan få i oss lite lunch, eftersom mamma redan är nojjig vad det gäller att träffa folk hon KÄNNER blev bekantskapen med en tokkärring inte alls trevligt. Då jag står och ska beställa kommer det en äldre tant förbi och ställer sig i kön...tror jag...det visar sig att hon inte kikar in utan snarare lutar sig in över min lilla minsting...varpå jag kör bort vagnen en bit från henne (typ: fatta piken, håll dig borta...) varpå tanten flyttar efter och fortsätter kika in och jag ser hur hon i slowmotion tar fram sin hand mot min lilla intet ont anande bebis. Då får hypokondriker morsan nog: nej, tack, säger jag och skjuter bort vagnen från tanten och hänger för en filt...jisses!


Men sagan om toktanten slutar inte här, nej, nej...när jag så äntligen ska betala (för även servitrisen kommer av sig då hon observerar den märkligt påflugne tanten) Då har jag helt plötsligt min stora dotter i jämnhöjd med brickan och kassan...då har samma tokärring LYFT upp min dotter och håller henne uppe: SLÄPP MITT BARN, fräser jag högljutt och tar av henne Ida som ser mýcket fundersam ut på vem det är som håller henne uppe. Under allt detta säger tanten ingenting...alls! Seniltant...Har även ett samtal med dotter nr 1 om att hon ska säga släpp mig eller släpp ner mig om okända kommer och tar i henne sådär!

Bye bye pacifier...

Ja, då har det hänt....den stora grejen som varit en trygghet så länge har nu tagits bort...detta efter ca 6månaders "preppande" av främst mamma. Då vi visste att Ida skulle till tandläkaren runt 3 år så har vi hemma läst och pratat om det här med borttagandet av nappen. Sagt gjort och igår var den stora dagen här, vi läste boken en gång till på fm bara för att återigen auktualisera vad som komma skulle: tandläkarbesök med titt i munnen med spegel och "nyfikna" pinnen samt ett lämnande av nappar.

Inga som helst tveksamheter då vi kom dit, packade upp napparna och gav dom utan ånger till en häpen tandläkare som undrade när vi slutat med napp. -"Idag, sa mamsen" Vilket var friskt vågat och imponerande, sa tandläkaren och nickade belåtet, tackade Ida och lovade henne att skicka napparna vidare till djurbebisarna på zoo. (Dotters 3 nappar ägs numera av två krokodilbebisar och en lejonbebis...). Berömmet fortsatte då tandläkaren tyckte att mamsen och pappsen var väldigt duktiga med tandborstingen och att hålla mattider och inget småätande (mer beröm som mamsen tog till sig, speciellt då hon tvingat pappsen att "lära" sig borsta dotterns tänder...).

Efter detta gick vi till en leksaksbutik och dotter fick välja vad hon ville som tack för napparna. Hon valde en radiostyyrd bil efter att sonderat butiken i 1h och gått åtskilliga varv mellan hyllorna...Sen var det fika som gällde och dotter fick ett glas päron MER för att hon varit så duktig och en smörgås.

Väl hemma igen och mamsen trodde nog att det skulle bli mer problem med läggningen än avd det blev. Ida frågade lite fundersamt men det syntes på henne att hon visste svaret:-"Mamma, var är nappen?" då pappa kom med påsen med snuttis och nallen. -" Den gav du ju till tandläkaren", svarar mamma och pappa i kör varpå dotters ögon tåras och underläppen darrar, men inte ett ljud om att hon ville ha den...(Tappra, underbara alldeles övergoa barn <3)>

Ikväll då dotter skulle sova och jag gav henne snuttis och nallen tittade hon på mig med sina styora ögon och sa:-" Mamma, jag saknar min napp..." varpå mamma pedagogiskt svarade samtidigt som hon lyfte upp den lilla tappra 3-åringen i famnen: "Ja, jag vet älskling, men det får man göra..." Då nickade dotter nöjt och jag fick en stor kram!

Ja, njust det kanske ska kommentera bilden...dotter är en naturbegåvning. Red i måndags, 4 varv på rocklunda med öppna fsk. Hon stannade hästen själv genom att dra i tyglarna och luta sig bakåt. Då hästen drog ner huvudet tog dotter tyglarna och drog upp huvudet igen. Inte ville hon hålla sig i sadeln heller, nej, hon skulle hålla i tyglarna...nåt som hon för övrigt höll korrekt även där...

Hur det går med minastingen? ja, hon är ju lugnet själv...sover mest hela tiden och blir bara förbannad då hon är hungrig. Har redan sovit 7-8h i sträck på natten, så cool... Ida åt 3-4ggr per natt vid denna tid och fick jag sova 4h i sträck var jag hur utvilad som helst. Dock har jag tänkt på att då Ida grymtade eller ens drog en suck fick hon amma, Moa får lov att bli mer irriterad och ropa till innan jag ens vaknar, sover som en sten under grymtanden och sugandet på händerna...så skönt att vi alla är trygga...både mamma och Moa.

Så blev 3 till 4....

Ja, så har familjen utökats och det som länge såg mörkt ut blev till ett ljus och en liten bebis såg dagens ljus den 26 augusti kl. 16.14.

Vi mår alla bra, och det där med att föda barn var ju "lätt som en plätt". Tyckte jag hade en bra förlossning med storasyster, men den var ingenting mot den här...det är ju såhär det ska vara att föda!

Ida är en stolt storasyster som hela tiden vill pussa och krama och hålla den väldigt tåliga lillasystern. Vad göra?`Ja, det är ju bara låta henne hållas, inom vissa gränser dock... Ida är också väldigt hjälpsam vad gäller sin lillasysters behov och olyckor, skriker hon vaggas det eller stoppas in med nappen, kräks hon torkas det...ja och så vidare...

Ett litet problem som nu uppdagats för storasyster att det ju tar tid innan lillasyster går att leka med, hon är ju bara en klump just nu... Detta har vid tillfällen påpekats, då Ida velat byta sin lillasyster mot en lillebror, då Lily har en bror som kan krypa ju! (Han är 6 månader äldre än moa...) Detta med att vänta på det roliga är nåt som mamma ägnar många minutrar åt per dag, det är ju inte helt lätt att förstå att även Moa kommer bli större och att hon utvecklas varje dag...

Den ofrivilliga bloggaren...

Hm, hur funkar den här?

Ja, vi lever...måste uppenbarligen blogga då folk trott att man dött bara för att man inte hört av sig på intranätet på ett tag...Hallå?! Vi har faktiskt flyttat till ett råtthål...

Sötisen poserar med den "illa" spelande råttan. Han ska sjunga "We wish you a Merry Christmas", men efter just den inledande frasen låter det som om han säger:"didididtatadededereda!" Något som Ida tagit fasta på och tycker att hon kan sjunga med i. Är redan trött på den fasliga lilla saken, dessutom är han med i sängen varje kväll...väntar spännt på att batterierna ska ta slut, hehehehe...

Nåt nytt? Ja, förutom att vi håller på att slita ihjäl oss med huset, så har vi varit på Idas första utvecklingssamtal. Något som både masen och pappsen upplevde som roligt. Vi har en tös med väl nyanserat språk, som kan förklara och göra sig förstådd. (Ett exempel: Ida ska berätta för farmor vad hon har i sin dagis-ryggsäck" och on berättar men farmor fattar inte. Efter en hel del gissande tröttnar Ida på farmors "inkompetens" och säger smatidigt som hon visar:--En sån man sitter på för att inte frysa". Sittunderlag alltså..." Nya saker sker ständigt och mamma och pappa förvånas över lilltjejens korrekta grammatik, kan använda både igår-form av verb och har/hade-form korrekt...men vissa undantag. Dessutoma kan hon obehindrat räkna till 12, med lite hjälp till 19. Hon kan ABCD-ramsan om råttmor, och vi har börjat jobba lite med stavelser. Ja, just det hon gör helt perfekta kullerbyttor! Dessa görs överallt där det finns ett någorlunda mjukt underlag!

The house...

Ja, då var vi efter mycket om och men inne...och se hör och häpna Internet har vi också! Det har varit kaos!!! Vi har haft ena riktiga hjältar som hjälpt oss med flytten, tack alla...stjärna i himlen till er!

Hur har vi det då? Bra, första natten var värst...Ingen värme, sov i underställ, halsduk och mössa...frös ändå. Ida stackaren fick sova hos farmor och farfar, men nu är vi äntligen samlade under samma tak.

Flyttkartongerna står högt och lågt, men nu är vi inne och vi har fått igång värmen, så vi är nöjda...tar lite varje kväll. Planerar att säta in lite bilder, before and after...vilket råtthål vi köpte!

Värst just nu:

*allt kvittosökande då trasiga, defekta eller ej nödvändiga skare ska bytas. Träffade världens solståle på Bauhaus idag(obs ironi!) ((Kärring))
*avsaknaden av kapacitet och kunskap att kunna gå vidare med vissa saker
*att bara för att vi kommit in betyder det inte att vi vill ha besök på en gång, vi vill packa upp också!
*att dygnet bara har 24h
*att Ida återigen är sjuk, snorig, hostig och feber

Bäst just nu:
*Ida
*Ida
*Ida
*Ida
*Ida...point proven? ...

Ja, då var man äntligen frisk då! Det tog sin lilla tid, men nu känns det återigen bra!

Ida har funkat jättbra med dagis denna vecka, så vi hoppas på att det lossnat rejält nu! Hon är ju så smart vårt lilla charmtroll, det går att prata med henne och förklara, och hon förstår verkligen! Eftersom hon bara går 3 dagar på dagis, så var vi ju lite rädda för att hon skulle gråta varj gågn vi lämnade och att det skulle ta lång tid för henne att komma in i rutinerna på dagis, hitta kompisar ich inse att hon inte skulle dit varje dag...Kan ju stolt berätta att det varit precis tvärtom! Hon är så trygg och fin, vill gärna höra på kvällen om vad som ska hända imorrn och sen somnar hon så snällt i sin säng runt kvart i 8...det går bra nu...

Nu kommer lite skryt om vad Ida kan...håll i er:

• Hon kan räkna till 14, från 1 och hela vägen fram


• Hon kan bokstäverna I, D, A, M och O. Dom känner hon igen överallt


• Hon kan skillnad på bestämd och obestämd form när hon själv eller vi pratar (hunden, en hund)


• Hon kan färgerna: gul, röd, blå, svart, vit, rosa, grå, grön, orange och röd (lila övas flitigt just nu)

Roliga citat:

• Tittar på teletubbies och konstaterar nöjt då Dipsy tittar upp och säger "bu" : " Han kommer upp först, Disy"


• Vi spolar vatten i handfatet och ska tvätta händerna då Ida utbrister: " Oh, vad kallt...nu blev det varmare!"(javisst, hon komparerar=varm,varmare, varmast)


• När hjärtat smälter och Ida kikar fram mot en och utbrister "Heeeej mamma! ja tycke om dig"


• Ida provar sig fram språkligt när hon tittar på teletubbies: "Dom säger bu till jag...(paus)...mig...(tänker)...Dom säger bu till mig, mamma!"

Mitt i all tokrenovering...

blir Mirja sjuk...japp, så ligger det till.

Ida är som bekant en vecka på dagis, hemma en, smittar mamma till 3:e veckan då hon är åter på dagis...drar hem nåt nytt, borta en vecka och återigen smittar mamma. Kontentan? Ingen träning, inget socialt umgänge och inget jobbande, snörvel...Hade inte en aning om att det var SÅ HÄR dåligt Ida mådde förra veckan, eller är det jag som fått nån muterad variant av förkylningen/influensan?! Är helt förstörd, hostar, snörvlar och knaprar piller så man snart platsar med "begåvningsreserven" nere vid svartån...

Så idag tog Alvedonen slut, ringde mannen - upptagen i möte, ringde mormor - inte i närheten av stan, fick gå ner själv, f-n va jobbigt det var! Mxpuls, intressant om man kan hålla pass imorrn...I think not...

Orkar inte ens titta på Idol på kvällarna, hur går det för dom? Är väl ändå uttagningarna som är bra? Då sittar jag bakom kudden med nedskruvat ljud för att slippa skämmas öronen av mig.
Så är det återigen dags för "Grey's" ikväll, lovely...höll på att köpa en hårgelé-burk av bara farten igår då HAN satt som reklampelare för produkten, skulle köpt skylten istället...
Mc Dreamy..."dreggel"...

Annars då? Huste, kanske ni undrar? Jovars, jag är ju sjuk, så stackars B får kämpa själv...Som morfar sa: -Vi kommer att dö på det här bygget..."